Sentense of Alchemistic Part 1

Sentense of Alchemistic

Det hela började 2011 via en forskargrupp från Sydkorea då satt sent vid en sommarkväll klockan 23:40 i deras labb. Tiden hade redan börjat rinna och de hade nästan funnit gåtan bakom vad som skulle kunna göra att människan aldrig skulle bli sjuk. Snart ringer klockan 24:00 och det är dags att gå. Dock sitter en kvar över natten då han experimenterar intensivt med provrör och maskiner. Precis klockan 02:53 sätter han sig framför bordet och tittar snett mot pappret. Han är nöjd med dagens insats och sneglar långsamt mot provrören. Tiden går och han råkar somna... Men under natten händer det något! Ett av provrören spricker och vätskan blir till gas. Långsamt men säkert andas han in luften som visar sig vara farlig, farligare än vad man kunde ana. Han dog på mindre än 5 sekunder och det dröjde inte länge förrän han själv ruttnade snabbt och blev till samma gas som den. Dom hade inte lyckats finna svaret. Istället hade dem skapat ett livsfarligt virus av något slag. Inte ett vanligt virus utan det verkade vara något som angrep en direkt och oförberett. Snart spred sig den över hela jorden men det visade sig att inte alla dog. Dessa personer fick se många jobbiga scener med folk som stupade ner utan förvarning i stora klungor. Alla dog förutom de som hade en speciell gen. Genen verkade inte bara vara immun mot sjukdomen som aldrig fick något namn utan den hade även en dold förmåga...

Den dolda förmågan visades vara en alchemist-förmåga. Detta upptäcktes dock inte förrän långt in i framtiden. Dolda talanger och tekniker vaknade plötsligt till liv igen och gåtor man aldrig lyckats lösa förut var nu lätta! Man började om från början och fick utveckla sina tekniker från början igen... Det var över 10,000 år sedan då dessa krafter användes senast så folk hade ingen aning om vad som var bättre. Nu har vi rest över 70 år efter katastrofen och man har fått reda på en grej...
Att alla som överlevde var alchemister...

Detta utspelar sig nu i New York... 2169. Städer ligger nu mera i ruiner och man har ingen användning för sakerna som skapades förr.

Airu sätter sig ner på taket och ser ut över staden.

*Kaide sätter sig brevid Airu*
*Håller på med pistolen*

-Vad ska vi göra för att allt ska bli som vanligt igen?

...
- Jag vet inte, varför skulle jag veta det?
*Airu ställer sig upp*
- ... om jag ändå visste hur man skulle kunna få miljön att börja växa igen...

*lägger sig ner*

*andas in och ut*
-jag saknar det gamla.. jag önskar att allt ska bli normalt igen..

- Hur vet du hur det var då? Det kunde väl vara ett rent helvette...
*Viftar med sina vapen (som ser ut som kors)*

-Ha-ha..
*tar upp ett kort ur fickan*
-Det här är min gammelmorfar.. kolla hur fint det var då.. jag undrar om det verkligen var denna värld, jag menar det ser ju helt annorlunda ut..
*Ger kortet till Airu*

*Kämpar sig upp över tak-kanten och kryper, rädd för att ramla ner, fram till de andra*-

-Måste ni alltid hitta så farliga platser att gömma er?

-Haha, vad tror du? Vi försöker ju bara att rymma ifrån dig! *flinar*
-Ey, föresten... eller jag glömde..

*Tar kortet och tittar på det*
*vänder ansiktet mot Etzuko*
- Vi kände för något annorlunda... man ser så mycket härifrån!

Raitch:*Hoppar smidigt och tyst upp på den högsta ruinen hon hittar*
-Hmm... Vart är den? *ser sig omkring efter ett paraply som hon tappade i vinden.*

-Är det bara jag som är hungrig? *Sätter sig upp och tar på magen*

- Mja, Vart finns det käk?
*tar upp kikare* *får syn på Raitch*
*tar ett steg tillbaks*
- Vem är du!?

*Ligger och vilar*
-Vah?!

*vrider på huvudet men får ta stöd på takplattorna för att inte ramla omkull*

-H-hur vågar hon stå där uppe? *slår händerna över munnen*

- D-du kan ramla ner! D-d-det är farligt!

-TYST!
-Måste ni skrika så? Jag försöker faktiskt sova och tänka bort hungern! *Sur min*

- Är du inte ens det minsta intresserad, det bor typ inga folk här! och aldrig har någon vågat göra sådär!

*Drar försiktigt i Airus klädnad*

-Hon kanske är som oss... möjligtvis? *viskar*

-Huh?
-Ta det lungt, det är ingen annan här förutom vi, slappna av lite asså..

-M-men Kaide-kun... Hon står ju där borta..hon tittar på oss! *försöker gömma sig bakom Airu*

-VAAAAA?!
-Det står ju någon där *pekar*
-KOLLA! SER NI INTE!
-Jag är bäst alltså! *Hoppar*

Raitch:*Kollar mot dem* - Vaa? *Ser sedan sit älskade paraply långt nere och hoppar* -Whei~ *Fångar det i fallet och Greppar smidigt tag i en utstickande stålbjälke som hon snurrar runt på så att hon hamnar på den stående* - Tjoo! Jag fick den *Smile*

-Vad gör hon? O.o

*Går fram till Raitch*
- Vad gör du här?